Svenska historiska filmklassiker

Postat 2019/07/12 55 0

Mitt i flödet av inkommande amerikanska blockbusterfilmer och andra internationella biosuccéer är det lätt att glömma vilken fantastisk filmhistoria vi svenskar har att vara stolta över. De flesta känner väl till Ingemar Bergman och har en liten aning om att det var någonting med Döden och ett schackspel, men längre sträcker sig ofta inte kunskaperna. Kanske känner många igen eposet “Fanny och Alexander,” filmen som tycks gå hem hos både unga och gamla, men där tar ofta kunskaperna om svensk filmindustri slut.

Arvet efter Bergman

I skuggan av filmer som “Det sjunde inseglet” och “Hets” (jo, Bergman skrev faktiskt manuset även om Alf Sjöberg regisserade den) kan den allra bäste filmmakare drabbas av prestationsångest. Men Sverige har frambringat så många internationellt gångbara filmer att de knappt går att räkna. Till att börja med har vi Lukas Moodysson. Vem kan glömma “Fucking Åmål,” en film som visades för snart sagt varenda gymnasieklass? Filmen skildrar en svensk småstad och mänskliga vardagsöden på ettt gripande sätt. En annan film som använts som pedagogiskt undervisningsmaterial i skolor Sverige runt är den betydligt mörkare “Lilja 4-ever” som satte trafficking i ett helt nytt ljus. Moodysson är fortfarande aktiv i filmbranschen, men just nu kanske mest aktuell med kortserien “Gösta,” en historia om hur det kan gå när man är alltför snäll och har svårt att sätta gränser.

Nästan ett strå vassare

Bland alla svenska filmskapare är det ändå en som träder fram som mest framgångsrik: Lasse Hallström. Det är förmodligen hans förmåga att lyfta fram människans alla dolda sidor som har gjort hans filmer till de klassiker de är idag. Vem kan låta bli att gripas av “Mitt liv som hund,” en film som också vann en Golden Globe för “Bästa film.” Den blev även Anton Glanzelius genombrott då han år 1985 spelade den lille pojken som tusentals svenskar sent skulle glömma. Vidare har Lasse Hallström gjort sig ett namn världen över med filmer som “Ciderhusreglerna” och “Gilbert Grape.” Det är ingen idé att börja rabbla upp alla de storheter som medverkat i hans filmer, lättare vore att nämna de Hollywoodkändisar som inte haft någonting att göra med Hallström.
Många svenskar besöker Hollywood för att få se att få en glimt av den berömda Sunset Boulevard och de avtryck som svenska skådespelare som Stellan Skarsgård och Lena Olin lämnat efter sig. Det kostar visserligen en slant att åka till Los Angeles men för den som älskar film är det väl värt varenda krona. Även om det kanske känns som fel tidpunkt i livet att satsa en större slant på resor kan den som vill lösa situationen genom att spara en slant varje månad, eller genom att låna låna pengar utan UC till åtminstone en del av beloppet. Det är verkligen en resa man aldrig kommer ångra då ett besök i L.A. ger en större förståelse för hur stort det svenska filmarvet faktiskt är.

Framgångssagan fortsätter

År 2008 trädde en ny tävlande om titeln “Bästa svenska film” fram på arenan, det var Tomas Alfredssons vackra men mörka tolkning av John Ajvide Lindqvists storsäljande roman “Låt den rätte komma in.” Alfredsson har, precis som Bergman och Hallström före honom, lyckats fånga den där speciella svenska stämningen, den nordiska melankolin som saknar motstycke i andra kulturer. Vampyrtemat låg förstås helt rätt i tiden efter Twilightseriens genombrott, och gjorde filmen till en makalös biosuccé. Ja, vi svenskar har all anledning att vara stolta över den kulturskatt som våra filmskapare bidragit till.